Vackert, så vackert
Snön gungar ner från himlens vita rike, täcker långsamt jordens gråa yta
Ljuvligt pianospel dansar in via mina sinnens vidöppna portar
likt ett band av pärlemorsvita pärlor som varsamt dras upp ur en nyfunnen skattkista långt ner på havets botten.
Jag bläddrar halvt motvilligt genom en bok, denna har jag läst en gång tidigare. Men eftersom en uppsats ska skrivas om denna måste minnet friskas upp ordentligt då all information om berättelsens händelseförlopp har fallit i glömska.
Ni kan inte klandra mig när jag skriver här en liten bit, hur svårt är det inte att fokusera i vanliga fall och nu är alla mina sinnen så öppna de kan bli allt runt om mig är som en not i den vackraste symfonin mänskligheten aldrig hört. Inom mig spritter kreativiteten, en nytänd brasa sprakar av liv, värmen sprider sig uti min kalla kropp för att på nytt väcka hopp och glädje i ett askgråt landskap även kallat mitt allra innersta. Naturens under, har slagit ett slag på min livssträng. Gitarren i mitt hjärta sänder ut en ny melodi, livshopp på rad ett nytt notblad har börjat skrivas.
Kram //E