Efter att ha läst och hört talas en hel del om kub-tester och fostervattensprover den senaste tiden måste jag uttrycka min sorg över detta så kallade framsteg inom vården i Sverige. Genom att uppmuntra gravida kvinnor i vårt land att göra kub-testet och avsluta livet som växer i hennes mage vid en kromosomavvikelse tyder det på att Sveriges regering inte tar på allvar den så omtalade och prioriterade jämställdheten.
Att en kvinna och en man är lika värda har de flesta av Sveriges politiker länge framfört. Trots de genetiska skillnaderna som finns mellan de olika könen har i princip alla godkänt och tagit för givet att de är likvärdiga, eftersom oavsett vilken av X och Y kromosomerna de har, är de människor. Kromosomskillnader är just det man söker efter med testet i fråga vilket är ironiskt och motsägelsefullt då vi kommit överens om att kvinnor och män har samma värde trots deras olika kromosomer. Sorgligt nog ses inte de ofödda barnen med en extra kromosom lika mycket värda som andra ofödda barn endast för att de har Downs Syndrom eller någon annan avvikande diagnos eller handikapp.
För att förtydliga mina upprörda känslor inom detta ämne vill jag att du sätter dig in i ett möjligt framtida dilemma. Tänk dig att det är år 2025. Sveriges befolkning har sedan länge accepterat aborteringen av fostren med Downs Syndrom. Forskningen har avancerat och nya undersökningstekniker har framställts som med säkerhet visar vilka foster som har ett svagt hjärta, Dyslexi och ADHD. Landets sjukvårdare rekommenderar alla gravida att undersöka om deras ofödda baby har någon av dessa diagnoser. Om det skulle vara så, råder de på kliniken henne att hon genast avslutar sin graviditet av det skäl att barnets liv troligtvis kommer bli svårare än andras.
Detta exempel tycker du förmodligen är löjligt, orealistiskt och lite väl överdrivet. Varför? För att människor med dessa åkommor och svårigheter har män och kvinnor tagit in i sina sociala umgängeskretsar och märkt att personen med en sådan diagnos är en vanlig människa som råkar ha vissa svårigheter på olika områden. Det är också högst troligt att någon av dina närmaste släktingar, din kollega, grannen i huset bredvid eller kanske även du har något liknande skrivet i journalen i hälsovårdens databaser. Skulle dina vänner eller familjemedlemmar vara sämre eller mindre värda för det?
Sjukvården och befolkningen i Sverige behöver en tankeställare om mänskliga rättigheter. Vi svenska medborgare gnäller över länders regeringar och tycker synd om barnen i t.ex. Etiopien och Afghanistan. Orsaken till klagovisorna är för att samma standard och livskvalitet som vi har inte kan tillhandahållas där. Det är ofta man hör folk beklaga sig över att de mänskliga rättigheterna inte upprätthålls i många av jordens länder. Absolut är detta värt att diskuteras, något som måste förbättras och en sak väl värd att göra något åt.
Men, så är även de liv som inte ens får chansen att andas, att se solens vackra strålar eller känna en kärleksfull, värmande kram värda att höja sin röst för. Kan vi klaga över Afrikas fattiga för att de inte kan leva som de är värda, när vi överhuvudtaget inte ger barnen i vårt eget land, staden där vi bor och byn där vi föddes, ett liv alls? Man kan fråga sig om vi är värda att lägga oss i andra länders människosyn när barnen som kommer till här inte blir tillåtna att födas på grund av att de skiljer sig från mängden. Detta är vad som kallas rättvisa i dagens samhälle. Vill du att det ska fortsätta så kan du strunta i allt du nyss läst och titta på tv i din bekväma fåtölj och dricka ditt nybryggda, rykande kaffe. Har du däremot svårt att godkänna det så kallade humana samhället vi lever i, uppmuntrar jag dig att våga säga emot och göra en skillnad. Vill du bli ihågkommen som en i mängden eller vill du att skolorna berättar om dig som politikern som räddade livet på dem som skulle ha dött bara för att de inte var som alla andra?
Värt att ägna en tanke åt, eller hur?! Jag tror att vi alla måste lära oss att inte dömma folk bara för de ser annorlunda ut eller har en diagnos.. Egentligen är det rätt sjukt att man tänker så överhuvudtaget. Varför inte göra något åt saken på en gång, denna veckan ska jag försöka att vara förstående och låta bli att dömma folk. Skriver sen hur det har gått, wish me luck!
//Kram Emilia <3
