Nu kommer lite allvarligt igen. Som ni har märkt är jag en rätt seriös typ även om jag kan flumma och va tokig ;) Men det beror mycket på min uppväxt och alla tuffa tider som familjen gått igenom. Vilket jag ska berätta lite om nu. Jag har haft problem med käk och sånt typ hela livet. Första gången jag kommer ihåg att jag verkligen tyckte att jag var tjock var i fyran när vi fick se skolfotona, visst var jag lite mullig i ansiktet men inte mer än normalt. Sedan har det gått bättre och sämre under olika perioder. Senaste året har inte varit en av de bra kan man ju säga. Att få i sig mat gick hyfsat men behålla den vr en annan sak. Det ironiska är att nu när jag kämpar för att hantera mat som man ska försvinner vikten. När jag kräktes upp den var jag mycket 'fetare' än nu.. Men det är ändå svårt att låta bli, med hjälp från familjen och några vänner funkar det. Är så stolt över mig själv för jag har inte spytt sen den 22 Januari :) Ett av mina sätt för att klara detta är att skriva av mig alla känslor och tankar.På så sätt får jag ner de på papper och behöver inte tänka lika mycket på det. Det är jobbit att skriva detta, jag skakar och måste påminna mig själv om att andas ibland, he.. Men jag har tänkt över detta och vill både för min skull och kanske för någon annan skriva om det och hoppas att någon kan hjälpas av det jag gått igenom. Som jag sa skriver jag av mig och här är en text som jag skrev den 6 mars om hur allt kändes för inte så länge sedan.. (kom ihåg att jag mår mycket bättre nu så jag vill inte ha massa medlidande, det är det värsta jag vet!!)
Svart, svart nej kolsvart. Överallt jag jag vänder min blick
kommer mörkret och de förvridna bilderna. Ögon som söker, noggrannt letar efter
alla fel. I mörkret finns alltid ögonen, de granskar mig från topp till tå. Om
ögonen stannar vet jag att är, där är jag ful. Idag stannade ögonen överallt,
först på håret sedan på näsan och ärret under min mun. De dömmer, de hjälper att
se det som måste ändras. I mörkret svävar bilder, bilder på mig, de
bilder som ögonen valt ut. Mörkret är fullt av foton på mig, där ser jag min
näsa och brevid den flyger magen och en hand. Ögonen viskar till varandra
och sen snurrar bilderna runt meg i en virvelvind. Alla bilder dras ut och vrids
om, den bleka färgen av hud äcklar mig och ögonen låter bliderna stå stilla så
jag kan se dem ordentligt igen. Det hjälperinte för magen är rund och mjuk,
näsan stor som ett hus, mina lår de största jag någonsin sett. När jag tittat
ett tag tycker ögonen ett det räcker för idag och allt snurrar igen. Bilderna av
fula, tjocka äckliga mig är allt som syns i det svarta, det mörka. Snurrig och
trött böjer jag mig fram mot ett vitt ljus, min lösning, en brunn där jag kan
bli av med alla bekymmer på en gång. Jag tvingar ut alla bilder och det blir
ljusare, i brunnen samlas mörkret och bilderna, de sugs ner i ett hål. Nu kan
jag andas och hoppas att bilderna som snurrat ner i hålet är långt, långt borta,
borta för alltid. Det är de inte, de försvinner inte, de gömmer sig bara även om
jag inte tror det så hittar ögonen de alltid igen.
Jaa, that's it. Så kan det kännas när man lider av en ätstörning. Om du har en så vet du, att det känns helt omöjligt ibland men om du vill kan du visa denna text till din familj eller någon så kanske de förstår dig bättre, inte vet jag. Min familj har läst det och det känns som att de fattar allt ganska bra. För visst känns det som att ögonen bara fastna och sen kan du inte få bort den jobbiga bilden tills man vart på toan igen. Men jag har äntligen fattat att jag inte ser ut som jag ser mig och att mina ögon ser fel, och ibland händer det att jag kan se smala mig. Den bilden som jag tror alla andra ser, den bilden av mig känns falsk och inte alls som jag men det är nog det riktiga. Jag tror att mina ögon börjar se rätt igen om bara för ett ögonblick lite då och då. Det är riktigt skönt!
Nu ska jag gå igen och nu ska jag till skolan snart (om jag inte får ett sms till, vilket inte vore helt fel eftersom vi har svenskaprov den lektionen) Men nu ska jag sluta drömma och gå o borsta tänderna..
Kram på er <3>
